Det var så det började; jag hade ett skatbo i päronträdet på Styrsö Hamnväg. På våren, innan de första ungarna kläcktes, pågick ett intensivt reparerande och byggande. Jag tyckte om att se på och jag tänkte att det skulle vara roligt om jag på något vis kunde bidra. Tänk om jag kunde få dem att använda några pinnar från mitt plockepinn. Det lyckades jag inte med. Jag la fram pinnar men jag tror aldrig att de ens såg dem som byggmaterial.
Under skatornas (pica.pica på latin) päronträd roade jag mig ofta med att skriva haikudikter:
Över mitt huvud
bland päronträdets grenar
tjattrar skatorna.
Där havet börjar
tar vägen slut. Skogsbrynet
öppnar äventyret.
Raggsockor och keps:
Klädd för kaffe under mitt
nakna päronträd.
Dimhöljd horisont.
Var slutar världen? När tar
evigheten vid?
Höstsolen värmer.
Jag leker med ord och ljud.
päronträdet lyssnar.
Päronträdet ser:
Jag äter gröt med vantar.
Höstkylan är här.
Fläderbärsklasar
blir fågelkalas. Men de
jag når blir till vin.
Få är de blad som
skymmer hösthimlen över
päronträdet nu.
Havet upprepas
våg efter våg efter våg.
Skogen väcker lust.
Skatorna tjattrar:
En ny generation
lockas att flyga.
pica.stick.books
För mig kom pinnarna att bilda rygg i några av mina första böcker. Jag gjorde skissböcker. Enkla häften mellan stadiga pärmar, bra underlag när jag gick ut och tecknade på ön. Några av dessa teckningar finns i kategorin Streck.
Papper skärs till, viks och läggs samman
Olika papper för olika ändamål
Jag har experimenterat med olika material som rygg, här två stålspikar
Häftena gjorde jag av olika teckningspapper som jag vek och sydde samman. Trådarna fördes ut genom två hål i pärmryggarna och knöts fast med en rosett runt ryggen av plockepinnpinnar. När ett häfte var fulltecknat kunde jag lätt byta det mot ett nytt.
Den här konstruktionen kallade jag pica.stick.books. Det var en av mina första bokkonstruktioner och jag lärde ut hur man gör sådana, mycket enkla böcker, under en vecka på Kyrkeruds folkhögskola.