En svensk kulturkanon. Det är inte helt enkelt. Det fick ju Parisa Liljestrand erfara när hon tillträdde som kulturminister i Ulf Kristerssons regering. Tämligen omgående lovprisade hon Ruben Östlunds författarskap. Hon trodde sig ha läst alla hans böcker …
Om du klickar på en bild visas den mot mörk bakgrund i ljusbordsläge. Där kan du välja att se samtliga bilder i arkivet som bildspel. Det är också möjligt att zooma in på detaljer eller att spara hem bilden.
Jag undrar om det här är en låda som läckt ut från Kulturdepartementet? Den innehåller namn på personer inom olika genrer, kanske kandidater till en svensk kulturkanons personlista. Vem vet, kanske utökas den med titlar på olika betydelsefulla arbeten som Det sjunde inseglet, Vem kan segla förutan vind, Barna Hedenhös upptäcker Amerika, Fröken Julie, Änglar finns dom, Karolinerna, Waterloo, och några andra.
Det är inte någon lätt uppgift Lars Trägårdh tagit på sig när han på regeringens uppdrag skapar en kulturkanon. Om han nu gör det, han är ju inte “någon jävla vettvilling”.